ludna tankar
Ibland undrar jag över hur folk tänker? Det gäller både på arbetet och i privatlivet, ibland sätts man i situationer där man står som ett frågetecken och undrar vad hände nu och hur blev det så?
Jag kan liksom inte få ihop det när tänket inte går i samma banor som mitt eget tänk. Det man måste försöka ta hänsyn till är väl att andras verklighet faktiskt är deras verklighet och är helt logiskt i den personens tankebanor men för mig är ju såklart mina tankar alltid rätt.
Alla människor är olika och det är ju faktiskt ganska bra, jag vill gärna tro att man lär av varandra när man har sidor som är varandras motsatser. Något som T lärde mig var att ha en lite mer avslappnad inställning till såna saker som jag tidigare kunde tycka var helt fel. Det var sånt som satt i ryggmärgen på mig att vissa saker gör man bara inte. Det tog till exempel ett tag innan jag accepterade att om han hade bråttom och skulle iväg så var det inget konstigt om han tog med sig kaffekoppen ut till bilen. När jag funderade över detta kom jag ju till slut fram till att man såklart kan göra så, sen om och eller när man tar in den igen är kanske en annan femma men det är ju inget som säger att man inte KAN ta med sig en kaffekopp ut ur lägenheten. I vanliga fall har jag nog en ganska så avslappnad inställning till det mesta och tänker ofta att det löser sig men på vissa punkter är jag tydligen ganska känslig.
Tror jag nånstans här tappade bort mig i mina funderingar nu men det jag vill säga är att vi är olika som personer och vi har olika uppfattning om saker. Ibland lär man sig saker om sig själv och det är utvecklande att umgås med folk som är väldigt olika men jag tror ändå att jag, personligen, trivs bäst med dom som är ganska lik mig själv och det är nog litegrann så man väljer sina vänner. Ungefär som borta bra men hemma bäst tror jag det är.
Jag kan liksom inte få ihop det när tänket inte går i samma banor som mitt eget tänk. Det man måste försöka ta hänsyn till är väl att andras verklighet faktiskt är deras verklighet och är helt logiskt i den personens tankebanor men för mig är ju såklart mina tankar alltid rätt.
Alla människor är olika och det är ju faktiskt ganska bra, jag vill gärna tro att man lär av varandra när man har sidor som är varandras motsatser. Något som T lärde mig var att ha en lite mer avslappnad inställning till såna saker som jag tidigare kunde tycka var helt fel. Det var sånt som satt i ryggmärgen på mig att vissa saker gör man bara inte. Det tog till exempel ett tag innan jag accepterade att om han hade bråttom och skulle iväg så var det inget konstigt om han tog med sig kaffekoppen ut till bilen. När jag funderade över detta kom jag ju till slut fram till att man såklart kan göra så, sen om och eller när man tar in den igen är kanske en annan femma men det är ju inget som säger att man inte KAN ta med sig en kaffekopp ut ur lägenheten. I vanliga fall har jag nog en ganska så avslappnad inställning till det mesta och tänker ofta att det löser sig men på vissa punkter är jag tydligen ganska känslig.
Tror jag nånstans här tappade bort mig i mina funderingar nu men det jag vill säga är att vi är olika som personer och vi har olika uppfattning om saker. Ibland lär man sig saker om sig själv och det är utvecklande att umgås med folk som är väldigt olika men jag tror ändå att jag, personligen, trivs bäst med dom som är ganska lik mig själv och det är nog litegrann så man väljer sina vänner. Ungefär som borta bra men hemma bäst tror jag det är.
Kommentarer
Trackback
